inte igår man var inloggad här...

Vissa dagar känns det som att det vore skönt att skriva av sig lite, men i nästa andetag inser jag att det är bäst att skita i det. 

Jag är ju uppenbart duktig på att hålla allt inombords ändå och man ska ju inte väcka den björn som sover...

Nu är det ju dessutom jakt på björn, så den här nallen kryper tillbaka i sitt ide och väntar på bättre tider.

Frustrerad

Vilsen

Arg

Trött

Slut

Lycklig

Olycklig

Rädd

Svag

Glad

Ledsen

Ensam

Inte alls ensam

Vet

Vet inte

Kan inte

Vill inte

Vill

Kan

Men ändå vet jag inte

Allt på samma gång.

Ja nu har jag varit sjuk alldeless för länge.

Trött, snuvig ,hostig och jävlig. Det räcker nu!

Annars är väl statusen som förut. Inget nytt under min sol iaf.

Lär väl återkomma om jag får något intressant att skriva om.

Ni lär väl märka.

Hej.

Inaktiviteten här har varit enorm. Listan jag skulle hålla mig till har sedan länge fallit i glömska..

Då jag inte har tillgång till dator för jämnan nu för tiden, blir blogginläggen därefter.

Empty kan man säga.

Dagar kommer och går. Frustrationen består.

Ett liv utan komplikationer och svåra val vore att föredra. Nu verkar det dock som att min lott i livet var att få till allt så komplicerat som det bara går, samt toppa det med det jävligaste av allt jävulskap.

Låter kanske drastiskt, men faktum är att många är de dagar då jag vill dra en stor mössa över huvudet och aldrig nånsin mer vakna. Trist, men sant.

Jag förstår att ni ar roligare saker för er än att läsa sånt här trist, och då är det ju tur att inläggen blir få nu för tiden.

Man kan hoppas att man får precis det man vill en gång i livet, att man kanske förtjänar något bra. Det ska ju tydligen finnas en mening med allt. Just precis vad har jag dock inte kommit fram till ännu. Jag har väl fler prövningar att tampas med innan jag kan sätta fingret på vad allt har för mening egentligen.

Det som inte dödar härdar heter det ju.. Jag vill dock säga att man blir inte härdad. Man blir bara jävligt svag.

Kroppen funkar, men själen orkar inte. Ögonen glittrar inte, men munnen ler.

Det kan tyckas som att det här blir ett stackars "tycksyndommignuinlägg" .

Det är det inte. Det är bara reality. Nästan som en bigbrother/vadtoksomhelstsåpa. Min verklighet. Er saga.

I väntan på att kanske få uppleva en underbar tid i mitt liv, ska jag fortsätta att leva.

På mitt vis.

Inte på ditt.

Betydligt intressantare att skriva om än dagens mat..

Dock lite klurigt. Det finns många slags kärlekar.

Värda helt olika mycket men ändå värda sin vikt i guld..

Kärlek kan vara egentligen vad som helst som man tycker om tycker jag.

Mat, vänner eller någon man älskar väldigt väldigt mycket.

Jag kan bli kär i en person bara för att jag tycker den är speciell eller mysig eller så kan jag bli kär i en sko.

Äkta kärlek däremot, det känns i hela kroppen hela tiden.

Det gör ont.

Man blir lycklig.

Man blir sårad.

Man mår bra.

Det finns bara en äkta kärlek. Den ger aldrig upp, oavsett hur mycket man vill.

Den fastnar likt en snigel på ögat. Jävligt irriterande men är man van vid snigeln känns det tomt när man tar bort den..

Äkta kärlek är äkta när man kommit fram till vad det är.

Typ.

Guuuh vilken tråkig fråga.

Hittills har jag ätit frukost. Äggröra och rostad macka med kalkon.

Kaffe och apelsinjuice.

Blir middag idag oxå kanske.

Tråååk att skriva vad man ätit.

Ny utmaning. Tack.

Jaha.. vad ska man skriva nu rå??

Mamma född -54

Pappa född -53

Vi hade nog en ganska hyfsad barndom. Mamma var hemma mycket men pappa jobbade och var ofta borta.

Mamma är/var barnskötare numera förtidspensionerad

Pappa är Musiker

Vi fick ofta följa med på pappas spelningar och jag vet att redan som liten blöjbak rymde jag från mamma och kröp upp på scenen framför allas ögon. Klart jag oxå ville stå i rampljuset med pappa!

Vi var ofta ute med husvagnen på olika upptåg och har nog sett det mesta i sverige skulle man kunna tro.

Mamma och Pappa gick skilda vägar typ -93/-94 men vi har nästan alltid firat jul och födelsedagar osv tillsammans.

Det har känts otroligt roligt även i vuxen ålder att de kan umgås och prata som vilka somhelst.

Man blir ju som de man är med sägs det.. Och tittar man på mig kan man förstå hur det gick till..

De är iaf de bästa! Trots allt!     

Hmm det här äe lite klurigt. Ska man skriva om första kärleken när man kommer upp i ålder an det ju vara vad som helst.. Jag kan ju bli kär i ett par skor, en kissekatt

eller i något som är gott..

I yngre ålder när det gällde pojkar kunde man ju bli lika lätt kär som kissnödig liksom   

Men ok. Vi kör den första kärleken som pirrade sådär härligt..

Jag tror jag gick i fjärde klass, skulle precis byta skola.

Fick gå med en kompis på ett disco som anordnades på den nya skolan.

Där fanns en pojke som var såå sööt. Han skickade fram en tjejkompis som frågade om jag ville dansa. Såklart ville jag det. Jag minns att det var någon låt av Bryan Adams och fortfarande idag kan jag minnas den där pirrande känslan när jag hör låtarna.  

Vill minnas att nån av oss frågade chans och sen blev man ju ihop..

Vi hade ett väldigt långt av och på förhållande och man blev sårad många gånger

men det hör väl till i den där åldern. Illusionen kraschade när vi träffades sista gången i gymnasiet. Tiden hade kommit ikapp och vi var för olika men jag kommer alltid minnas det som den första kärleken, tror han känner detsamma raggsockar som vi var!   

Om man däremot pratar om första RIKTIGA kärleken, när man verkligen älskar någon. Då blir det en heeelt annan historia!